Annas hemlighet Peter David	91-973154-2-7 250 sid Häftad 100 kr
Judiska Hania kommer till Sverige 1945 som flykting med en enda önskan: att få bli som alla andra. Och det lyckas svenska Anna bra med under 30 år i en norrlandsby. Hon röjer inte med en min att hon var född judinna. Men sedan händer det: Mardrömmarna, nygamla väninnan som överöser henne med judisk hönssoppa och snyftmusik, en spökande lillebror från Israel, antisemiter (även i familjen) som chockar henne … allt … allt… och till slut måste hon göra upp med sig själv och med sin familj. Berättelsen är vävd med glimten i ögat, med rallarsvingar mot antisemiter och med möjlighet för de läsare som så önskar att torka sina tårar i näsduken Ett gastkramande drama som berör oss alla!
Recension Hennes svåra kris skildras utmärkt, liksom makens, sönernas och vännernas reaktioner. Tidsfärg och miljö är omsorgsfullt tecknade. Romanen är alltigenom trovärdig. Författarens lättsamma stil bär upp ett stort allmängiltigt allvar.-Bibliotekstjänst Peter David har skrivit en psykologisk thriller med verklighetsbakgrund. Det är svårt att släppa boken utan att jaga genom sidorna för att få veta hur Anna och hennes familj ska klara svårigheterna de måste igenom. -Eskilstunakuriren Smakprov Bokens inledning: Man kan nog lugnt påstå att den judiska identiteten inte var det mest kännetecknande för de två huvudpersonerna framme vid koret vid julottan; det lilla Jesusbarnet i krubban respektive fru Anna Johansson. Ovanstående mening ger säkert upphov till frågor och analys, men inledningsvis räcker det med att redovisa de olika adjektiven i hennes familj på ett enkelt sätt, i svart och vitt. Svart: Annas kolsvarta hår med tonade slingor i, hennes mörka högtidsklänning, hennes lätt svärtade ögonfransar. Vitt: maken Martin, en blond svensk, fortfarande med ett ungdomligt anlete. Deras två söner valde de flesta av pappans gener. Pär uppmanades att utnyttja förstfödslorätten till att försäkra sig om kroppsbyggnaden, religionen och kulturen samt sina namn, medan Sven anammade en del av mammans attribut, eftersom Pär redan tagit all den ljusa färgen till håret och allt det blåa för ögonen. När de blickade bakåt i tiden genom sina olikfärgade ögon kunde de se de oändliga snötäckta fjällvidderna där deras anfäder med sina vindpinade ansikten bott, de gamla och fria. Men dolt av den blinda fläcken i ögonen kunde bröderna aldrig se de nu förintade judiska byarna med smärtan, glädjen, traditionen, Toran och rabbinerna, 's brent brider, 's brent. Anna var solist i kyrkokören. En sådan genomträngande, klar, men ändå varm röst den kvinnan ägde! Ända sedan slutet av fyrtiotalet hade hon sjungit psalmen "Gläns över sjö och strand" vid julottan. Sedan Pär fått luft i lungorna i trettonårsåldern, hade han ackompanjerat mamman på sin trumpet. Bredvid den stolta pappan satt Sven och bakom dem fanns hundratals kyrkobesökare. Man bör kanske inte överdriva detta med Annas sångframträdande, men många hade rest dit för hennes skull, det blev många mörka norrlandsmil till kyrkan i centralorten Fredrika.