Breven till Rivka Oscar Löfroth	978-91-89340-38-1 102 sid Häftad 120 kr
På omslagets foto ser du en ung mamma med ett barn i famnen. Den unga modern heter Rivka. Hon har just anlänt till Auschwitz-Birkenau från sitt hem i Ungern. De båda har förmodligen ett par timmar kvar i livet. Fotot är taget av en SS-man. Det hittades vid krigsslutet, och efter många år kom det till museet Yad Vashem i Israel. En bok gavs ut med bilder från dödsfabriken. Oscar Löfroth, en kristen svensk man köpte boken. Hans ögon föll på Rivka, den unga modern. Han började skriva brev till henne, 60 år efter hennes död i gaskammaren. Jag skriver från Birkenau till Birkenau, från mig själv till Rivka och från nutid till dåtid. Jag vill att tids- och rumsuppfattningen ska vara dunkel, så att du ska beredas möjligheten att färdas in i min och Rivkas verklighet. Hon är ett offer, jag har aldrig varit ett offer, men i vår mänskliga värdighet är vi lika och det är det jag vill att du ska se. Se Rivka som din medmänniska! Det blev 24 brev.
Recension I boken the Auschwitz album, med en unik samling fotografier från maj 1944, finns ett fotografi av en ung mor, Rivka, med sitt lilla barn i famnen. De hade, från sitt hem i Ungern, anlänt till Auschwitz-Birkenau tillsammans med 3500 andra människor. Det återstod förmodligen inte många timmar i livet. Författaren till Breven till Rivka, Oscar Löfroth, fick se bilden. Djupt berörd satte han sig in i fasorna som utspelats. Breven kan läsas som ett försök att visa Rivka och hennes barn en form av retrospektiv respekt. Med hjälp av breven och besökaren tycker författaren sig ha kommit både Rivka och sig själv närmare. Löfroths starka inlevelseförmåga, tillsammans med det behjärtansvärda i projektet, gör att man kan förbise och bagatellisera bristerna med boken, till vilka hör en viss pratighet parad med ett ganska dåligt språkbruk. Fina svartvita teckningar av Vajb illustrerar. Michael Economou, BTJ. Smakprov När var sista gången du hörde fågelsången, Rivka? Jag behöver veta när du senaste tänkte på det vardagligt enkla runt omkring oss. Blir det vackert väder idag? Vilken mat ska jag ställa på bordet ikväll? Sådana saker. Kanske måste jag se dig i en annan miljö, långt borta från Birkenau, i en vardag fylld med glädje och sång ? där du och din man såg till ert barns bästa och kanske sjöng vaggvisor tillsammans för henne. En ur Birkenaus perspektiv bekymmerslös vardag. Jag vet inte varför det helt plötsligt har blivit viktigt för mig. Det är nog så att kraften i förintelsen förgjorde allt mänskligt, allt naturligt och jag behöver veta när kraften helt omslöt ditt liv. Förlorade du kontakten med det vardagliga redan i gettot i Beregszász? Eller var det i transporten till Birkenau då du och din familj tvingades leva tätt tillsammans med hundratals andra? Jag vet att jag aldrig kommer få svar, men frågan dök upp då jag mindes de överlevandes vittnesmål. »I Auschwitz hörde vi aldrig fåglarnas sång.« Du sitter i gräset alldeles vid träden och allt är tyst. Fåglarna som skulle kunna sjunga har flytt ondskan i Auschwitz.