Peter David
168 sid Häftad
150 kr
Pojkarna Henrik och Jakob får reda på att deras familj härstammar från Spaniens judar och alltmedan semestern fortskrider, skapar de en djuplodande och spännande berättelse om det som hände för 500 år sen. Att hjälpa sitt alter ego José att fly ut ur landet blir viktigare för dem än att bada och sola.
Författaren Peter David fullföljer med denna spännande roman sin utforskning av det judiska folkets öde under olika tidevarv.
Han fick år 2003 Judiska Kulturkommitténs pris för sin författargärning.
Smakprov
Två svenskjudiska tonårspojkar sitter på playan och fantiserar ihop en berättelse om sina anfäder i 1400-talets Spanien. I nedanstående stycke berättar de om José, en föräldralös pojke i femtonårsåldern som arbetar med att sälja frukt på torget. Året är 1491. En synagoga har nyligen tänts på och brunnit ned.
Visserligen var det Jom Kipur denna höstdag, men alltid fanns det någon orsak att strunta i helgdagen, att inte fasta som man borde. Josés huvudsakliga skäl var att han inte vågade trängas i en fullsatt synagoga med tanke på brandrisken. Minnet av tjugosju ihjälbrända trosfränder plågade honom i stort sett varje natt; på en vecka hade synintrycken inte hunnit raderas bort. En annan viktig orsak till att José arbetade som vanligt var att han inte behövde fasta för att skänka Gud sin uppmärksamhet. Tvärtom, för José var det en fråga vilka dagar som han i stället kunde äta. Om det bara handlade om svält, firade han Jom Kipur nästan varje dag numera.
Och det där med Gud, vad ska man säga? Det fanns nog ett och annat att säga till Honom om man fick möta Honom någon gång. Från att ha varit ett stort, duktigt och omtyckt folk i kanske tusen år på Iberiska halvön, hade judarna nu blivit slaktoffer. Antingen slaktades deras kroppar, eller deras tro. José var förtvivlad och han fattade ingenting!