Mitt liv hitom ondskan
Julianna Weiss
Februari 2021 Biografi 210s Häftad, pocket
ISBN 978-91-88177-05-6
Julianna Weiss skönlitterära debutbok
Boken tar avstamp i det ungerska folkets resning mot Sovjet 1956. Tonåringen Julianna med familj kom till Sverige: ett nytt land, ett nytt språk och ett nytt liv. Men "allt det gamla", då? Julianna för en dialog boken igenom mellan sitt nya jag, sin ungerska släkt och andra släktingar som finns utspridda i världen. Hon presenterar ett rikt persongalleri för läsaren, var och en med sin berättelse. Och Juliannas eget liv, förstås.
Endast 200 kr/st inklusive frakt av denna vackert utformade bok.
Ur ett samtal med Julianna:
Grattis till nya boken! Varför ville du skriva den?
Jag har läst många böcker om andra människors liv och de har känts intressanta och engagerande. Jag tycker själv att jag har levt ett händelserikt liv med dramatiska inslag. När jag gick på en skrivarkurs för några år sedan, fick jag ofta "god kritik" av andra när jag läste upp berättelser ur mitt liv. Det var inspirerande för mig och stärkte min lust att sätta mig vid datorn och börja skriva.
Är detta en memoarbok?
Nej, bara delvis, Jag spelar bara huvudrollen tills jag blir tjugo år. Boken handlar också om min tidigare släkt som min mamma berättat om eller som jag själv träffat. De flesta fanns i min vardag som barn i Ungern. Några av dem mötte jag senare, ute i världen. Dessa möten har påverkat och delvis format den person som jag är idag.
Hur kändes det att leta upp information om de gamla släktgrenarna och återberätta deras livsöden?
Intressant och lärorikt. Jag fick perspektiv på hur livssituationen skapade nya mönster i våra relationer. Vissa grenar i släktträdet kunde komma till synes och ersätta en annan som fick mindre betydelse. Hur en nybildad familj som bodde här blev avgörande för vår flytning till Sverige. Men även utanför själva trädet fanns personer som har betytt mycket för mig; och det kändes tillfredsställande att kunna dokumentera det. Mitt yrke som psykolog har troligen hjälpt mig att vara observant på mönster och relationer.
Du berättar i boken att du själv är ett överlevande barn från Förintelsen. Gettot i Budapest. Wallenberg. Skyddade hus. Är detta en del av din identitet än idag?
Jag var drygt två år gammal när kriget tog slut i Budapest. Men jag har fått mycket återberättat under min uppväxt. Jag bevittnade min mammas, mina mostrars och andra närståendes sorg och lidande över förlusten av sina kära. Och nu när jag arbetat med boken blev det ett återvändande och förtydligande av den tiden. Så svaret är ja. Jag har präglats av den lilla judiska flickan som med sin mamma och farmor gömdes i Wallenbergs skyddade hus.
Dina två städer, Budapest och Stockholm, hur ser du på likheter, olikheter?
Båda städerna är mycket vackra. Stockholm med sitt vatten och sina öar. Budapest med Donau, de vackra broarna, de pampiga byggnaderna. Men min (judiska) känsla finns i två versioner. Vi levde i centrala Budapest. Där fanns mitt nätverk, familj, vänner och mitt judiska liv. Det fanns många som jag, jag var inte annorlunda. Och det gav mig trygghet! I Stockholm är jag hemma, men allt detta är utspritt och förminskat. Inte alls lika närvarande som det var när jag levde i Budapest.
Var kan man köpa boken?
Här på Megillas hemsida förstås, och över Internet där man säljer böcker, beställa i en bokhandel, eller köpa direkt av mig; då får du den signerad dessutom.
Och nu, ett tomt ark i skrivmaskinen?
Ja, ett tomt vitt pappersark finns där. Jag funderar på att berätta om mitt yrkesliv, hur livet utvecklades.
Har du läst boken och vill hälsa till Julianna? Eller skriva en liten recension?
